Dressyren i Livet

Nu är jag tillbaka på svenska mark efter en fantastisk helg i danska Herning. Vi åkte från Göteborg i torsdags eftermiddag  ( GBG-fredrikshavn färjan). Riktigt taggad, tillsammans med vänner och bekanta från hästsverige tog vi över båten. Vi käkade, och när vi kom fram möttes vi av varma vindar och sol. Vi bodde i Åhrhus första natten, så vi körd ca 2 timmar från fredrikhavn, checkade in på ett Hoste liknande vandarhem/B&B. Tog med oss lite rosévin och satte oss på innergården, som förvrigt var väldigt mysig och lummig.

Fredag morgon startade vi tidigt, tävlingarna började kl 9, så vi startade ca 7.30 från Åhrhus. Med några felkörningar, så entrade vi Herning vid 9.30, laddade till tänderna! Eftersom klassen redan hade startat, så tog vi helt enkelt en startlista, och försökte hitta till arenan och våra platser. Ett av de få minus under denna helgen har varit logistik problem. Dåligt skyltat och trånga ingångarna, vilket gjorde att det blev massiva köer till i princip allt, tråkigt.

 

 

Klassen vi tittade på var Grand Prix Special, ett program som innhåller väldigt mycket övergångar, passage-ökad trav-passage etc. Solen gassade på oss och svetten ran, men lyckan var ändå total.Vi satt på 5 raden , precis vid A, och hade bra överblick över banan. Som alla vet var detta klassen då " alla red fel" , det började med att Patrik red ett fantastiskt fint program med Toy Story, sedan red han fel ( eller han gjorde ökad galopp istället för tvåor). Tyvärr kostade det honom finalplatsen ( troligtvis).

Sedan rullade det på, Minna gjorde ett fint program med Santana , det var både högt och lågt, tyvärr ser piaffen väldigt försiktigt ut, men de var rena. Tinne var fantastisk som vanligt, några små-missar där också.

Anton ser ju alltid väldigt hamonisk ut, och nu börjar det även synas att han klarar lite mer spänst och tryck i både passage och piaff, roligt!

 Sedan kom "storfräsarna" på löpande band! Uthopia med Carl Hester ( fantastiska ökningar i trav, jag avgudar killen position i sadel), sedan Desperados, denna vackra skapelse som har blivit ännu bättre än förr med styrka och schwung! Sedan var det Parzival , som såg mer harmonisk ut än vanligt, och jag gillade det! Piaffen är rikigt fin, och även hennes ettor är extremt raka och luftiga!

 

Sedan var det de två som var i en klass för sig;

Damon Hill med sin fantastiska ryttare Helen Langenhanenberg och Valegro med Charlotte Durjadin.  Efter att de har ridit, så var jag gråtfärdig. Damon hill som har så mycket spänst och scwung, tar ända från bakhovarna till mulen, där man ser att det finns MER! Jag är inte säker på vart det kommer att sluta! Helen rider och stödjer honom fantasiskt bra och det är roligt att se atten häst som hängt med " ända sedan" unghäst VM .

Valegro behöver väll ingen närmare presentation,hennes ritt var harmonisk, energisk och full av uttryck!